"En marinkårssoldat Jake Sully (spelad av Sam Worthington) får i uppdrag att som avatar, en elektronisk inkarnation, infiltrera en urbefolkning på planeten Pandora. Stammen, na’vi-folket, råkar bo ovan en fyndighet av den värdefulla mineralen unobtanium, och ska därför fördrivas. Men Jake blir kär i stamhövdingens dotter Neytiri (Zoë Saldana) och börjar ifrågasätta invasionsplanen. Snart utbryter ett dånande krig mellan de blå, djupt andliga, na’vi-krigarna och skjutglada jänkare i snagg och kamouflageuniformer." (ur http://http//www.dn.se/kultur-noje/film-tv/min-film-ska-kannas-inte-tankas-1.1015545)
Jag tycker att var otroligt bra. Den fick mig att känna helt rätt saker för att få full pott av mig. Jag tycker inte om att överanalysera filmer. Det blir tråkigt och den där underbara känsla man fick när man såg magin på filmduken försvinner. I många recensioner av filmen tycker jag att kritikerna gör just det. Överanalyserar. Visst drar man paralleller mellan Irak och USA när man ser den men så tänker inte jag sitta och tänka när jag ser den. "Aha! Syftningar till Bushregeringen!" Nej, jag vill känna när jag ser en film och det var det jag gjorde. Men visst finns det budskap i filmen som vill nå ut. James Cameron säger själv: "– Jag ser det budskapet som mer känslomässigt än intellektuellt. Jag vill att man ska känna miljöbudskapet, inte tänka på det. Inte uppleva det som… information. Den här filmen är den exakta motsatsen till Al Gores ”An inconvenient truth”, som i sig är en viktig film. Men ”Avatar” är ett äventyr, en actionfilm." (http://http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/min-film-ska-kannas-inte-tankas-1.1015545)
Det är en stark och fin film som jag rekommenderar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar