onsdag 10 februari 2010

Privat: finns det ordet i den digitala världen?

Sociala nätverk har tagit världen med storm och nu finns alla ute i cyberrymden. Förra året ökade Facebooks användare från 50 miljoner till 350 miljoner på mindre än 12 månader.

I den digitala världen där miljontals människor följer sina vänners liv och berättar om sina egna äventyr finns det en gemenskap, en gemenskap som många vill vara delaktiga i. Jag skulle känna mig ensam om jag inte hade ett Facebook-konto. När alla ens vänner finns i den digitala världen så blir det en mötespunkt i vardagen samtidigt som det är underhållande.

Att allt finns ute i cyberrymden känns mindre bra när man hör om situationer där just din egen information kan användas emot dig. Förr gick vi hem efter en arbetsdag och tillbringade tid i ”osynlighet”. Idag går vi hem och beger oss in i den digitala världen där vi inte alls är ensamma och osynliga utan i allra högsta grad synliga. På den senaste tiden har jag läst om flera fall där arbetsgivare utnyttjar det faktum att vi är så synliga i cyberrymden. I tidningar och på nätet har vi läst om folk som får sparken på grund av vad de har skrivit eller vilka kläder de har på sina bilder på Facebook. Ska arbetsgivare få döma vad man gör och hur man klär sig på sin fritid? Det finns ju alltid människor som har underliga saker för sig och det är kanske dessa som kan upptäckas vid en granskning av privatlivet. Ibland är kanske ett avsked befogat. Med det menas inte att det är helt i sin ordning att arbetsgivare snokar runt på din Facebook. Självklart ska man få vara personlig på en internetsajt som Facebook som framförallt är avsedd för privat bruk. Men det verkar dock inte riktigt fungera på det viset. Vem som helst kan leka detektiv på nätet nu för tiden och det verkar arbetsgivare göra.

Saken är även den att man har ett val när Facebook-vännerna ska väljas. Är man vän med sina chefer på Facebook så får man eventuellt skylla sig själv om man skriver saker som inte är avsedda för alla ögon. Att då skriva något som cheferna på arbetet kan ta illa upp av är inte smart. Är vi inte på väg in i en George Orwell roman. ”Big Brother is watching”. Ja, vi är bevakade. Det gäller att komma ihåg vilka som ser. Ibland är faktiskt tala silver och tiga guld.

För det finns en gräns mellan vad som är privat och offentligt på Facebook och ofta förstår inte alla var den gränsen går. Man ska helt enkelt inte göra som Reinfeldts pressekreterare Edvard Unsgaard och berömma sin ryska städerska som städade bort bajs i hans trapp och sedan skriva om det på Facebook. I en tid då alla syns på nätet så kanske man inte alltid ska hänga ut sig i detalj på en webbplats där alla kan hitta personlig information om dig.

Det här är ingen bra utveckling. Fast varför skulle arbetsgivare ge upp möjligheten att få se privat information om sina anställda. För att kunna garantera Facebook användare ett privat konto så kommer det att krävas bättre sekretess. Det måste få finnas en sfär där vi kan ha ett privatliv även på nätet om vi så önskar det. En privat resort där vi kan komma undan paparazzis och få vara som vi är.